.... Jag och Niklas blev ett. Den känslan man fick när man insåg att livet skulle fortsätta i en helt ny och frisk bana, med världens finaste person. Mitt 2009 kunde inte sluta på ett bättre sätt än vad det gjorde. Och mitt liv kunde inte fortsätta på ett bättre sätt än vad det gör nu. Det är perfekt. Bättre än perfekt faktiskt..

Minnena med dig babe, dom är obeskrivliga. Alla nätter vi har legat vakna och pratat, helgerna hos din pappa, Gotlands resan, kryssningen och mysdagarna hemma hos dig. Och när du har skrämt mig så bra att jag börjat gråta, när du fått mig skratta så jag behövt springa iväg på toaletten, när du hjälpt mig upp från botten när jag velat försvinna, när du hjälpt mig med pluggandet jag aldrig förstått mig på. Allt det där, är minnen jag aldrig glömmer. Du har alltid hjälpt och stöttat mig. Du har fått mig att mogna och utvecklats som person. Du har gjort mig, till den jag är idag.

Jag blir bara kärare och kärare i dig för varje dag som går. Min kärlek till dig tar liksom aldrig slut, och jag hoppas verkligen att den aldrig gör det heller. Du är min själsfrände. Känslan när man är med dig, då är man i himlen på rosa moln. Varje dag, året om. Du gör mina dagar till dom bästa i världen. Det gör mig till den lyckligaste tjejen i hela världen att det är just du som bär titeln: Min pojkvän.

Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta älskling. Jag hoppas du förstår det. Du är den jag ska flytta ihop med, du är den som ska stå med mig framför alltaret, det är du som ska bli mina barns pappa och det är du som jag ska ligga bredvid när döden skiljer oss åt. Okej älskling?